tag:blogger.com,1999:blog-19490618967454423272024-03-14T04:39:24.960+01:00INTXIXU08Olatzen blogaolatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.comBlogger35125tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-51466394578304854742012-05-24T21:09:00.000+02:002012-05-24T21:09:04.624+02:00Gato de la surte ( Maneki-neko )<a href="http://1.bp.blogspot.com/-VWEoGNDQJaE/T76HAByxqzI/AAAAAAAAAEk/N-HYhwwsHCo/s1600/gato+maneki+jeko.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="247" src="http://1.bp.blogspot.com/-VWEoGNDQJaE/T76HAByxqzI/AAAAAAAAAEk/N-HYhwwsHCo/s320/gato+maneki+jeko.jpg" width="320" /></a>Soy uan figura de un gato dorado, anque tengo miles de versiones, puedo ser alto gordito de diversos colores, etc... Tengo un collar con un cascabel que se cree que ahuyenta los malos espíritus. Pertenezco a la raza bobtail japonés, y estoy en una pose de llamada, no de saludo como piensa todo el mundu.<br />
Antiguamente, era de porcelana, pero actualmente también puedo ser de plástico.<br />
Mi función principal es de dar un mensaje de " Entra, por favor, eres bienvenido", cuando entra gente en tiendas, restaurantes y otros comercios chinos o japonese. Pero también puedo ser utilizado como pisapapeles, y en extremo puedo jugar al piedra, papel y tijera.<br />
Mi forma es de un gato rechonto que levanta la pata izquierda invitando a al gente en los negocios y tiendas en la pata derecha una moneda antugua japonesa llamada " Kobau" <br />
Suelo estar en la entrada de los restaurantes, moviendo mi patita izquierda, arriba y abajo, y no me canso nunca. No soy caro, pero mi precio cambia dependiendo de mi tamaño y color.<br />
En mi caso, soy blanco, que significa: " pureza, cosas buenas por venir"; pero el mejor es el tricolor ( blanco, negro y naranja ).<br />
No se sabe realmente cuándo fui invetad, hay gente me sitúa el siglo XVII en un templo, pero también puedo ser inventado en cualquier aldea japonesa.<br />
Mi forma y fugura no ha variado mucho en todo este tiempo, será que soy muy mono.olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-82795534277097413152012-05-24T19:57:00.005+02:002012-05-24T20:00:15.722+02:00Me gusta... No me gusta... Me gusta quedar con mis amigas, Janire y Nahia, en el parque de Ventas, comer pipas tijuana y reírme con los chistes mas simples. Me gusta tener las uñas pintadas de muchos colores diferentes, encender el ordenador y hablar por tuenti, escuchar música romántica y cañera.<br />
Me gusta ver la tele cuando hay series divertidas y te hacen poner una sonrisa en la boca. Me gusta dibujar mariposas brillantes, ganar en el parchís y mirar un atardecer en la playa de Hondarribi.<br />
<br />
<br />
No me gustan las personas agrsivas, las comidas con muchas calorías, los moviles que no resisten el agua, los libros de más de 500 páginas, los colores pálidos de un niño enfermo, los que tiran lo plásticos en un contenedor equibocado. No me gustan los chicles que se quedan sin sabor en 5 minutos, los rotuladores que no pintan. Odio la corteza de la rebanada de molde, los calcetines tirados en la alfombra y las playeras blancas de gimnasia.olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-80784653137876509212011-06-21T09:23:00.002+02:002011-06-21T09:30:59.879+02:00GURE EMANALDIA<b><span class="Apple-style-span">Gu gure asken antzearkia egin dugu elatzetarekin, espero dugu denei asko gustatzea eta emen daukazue:</span></b>
<iframe src="http://player.vimeo.com/video/25340396?title=0&byline=0&portrait=0" width="400" height="320" frameborder="0"></iframe><p><b>Gure agurra horrela atera zen:</b></p>
<iframe src="http://player.vimeo.com/video/25321708?title=0&byline=0&portrait=0" width="400" height="320" frameborder="0"></iframe><p>
</p>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-898374479437701912011-06-20T09:18:00.006+02:002011-06-20T09:44:41.487+02:00ERROMATARRAKPaula, Mikel, Carlos eta laurok egin dugun lana <a href="http://www.calameo.com/books/0001238115a34ad0e77c4">hemen</a> daukazue:<div>
<img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 230px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-r9djQ_AC6Es/Tf75VI8jqLI/AAAAAAAAAEg/VY7QMnhZRlw/s320/augusto.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620203526579005618" />
<div>
<div>
</div><div>
</div><div>
</div><div>
</div></div></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-63796080076463048312011-06-02T12:09:00.002+02:002011-06-02T12:20:32.832+02:00GABRIEL CELAYA<span class="Apple-style-span"><b>Yo hecho un glog de Gabriel Celaya porque es su centenario y nació hace 100 años y espero que os guste el glog.</b></span><div><span class="Apple-style-span"><b>
><iframe src="http://www.glogster.com/glog.php?glog_id=20729156&scale=50" width="480" height="650" frameborder="0" scrolling="no" marginheight="0" marginwidth="0" style="overflow: hidden;"></iframe></b></span></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-53184123320104175442011-05-26T11:46:00.005+02:002011-05-26T12:27:34.029+02:00VIGILANCIA DEL USO DE INTERNET<a href="http://1.bp.blogspot.com/-7E6akfWpNpo/Td4lVcuzX1I/AAAAAAAAAEM/fxBnwnsOW5s/s1600/control-parental.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 258px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-7E6akfWpNpo/Td4lVcuzX1I/AAAAAAAAAEM/fxBnwnsOW5s/s320/control-parental.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5610963236170194770" /></a><span class="Apple-style-span" >
<b>Los padres deberían estar de vez en cuando junto a sus hijos, cuando estos están en Internet, porque hay páginas y direcciones que no son adecuadas para los niños, y sin darse cuenta, les puede usurpar la identidad, el dinero... si no son conscientes de lo que están haciendo.</b></span><div><span class="Apple-style-span" ><b>
</b></span><div><b><span class="Apple-style-span" >Los padres tienen la responsabilidad de mirarlos, aunque ellos no quieran, e incluso se enfaden, pero yo creo que es lo mejor, para que no se metan en líos.</span></b></div><div><b><span class="Apple-style-span" >
</span></b></div><div style="text-align: left;"><b><span class="Apple-style-span" >A la gente le gusta porque tiene muchos juegos online, sitios para chatear y cosas así. Pero no es conveniente que pasen demasiadas horas, porque pueden crear adicción y eso no es bueno.</span></b></div></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-53262957240046335022011-03-18T14:49:00.003+01:002011-03-18T15:02:30.793+01:00MUTIL MIRESGARRIA<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/-jDbFyBbv_b8/TYNkh0jgGkI/AAAAAAAAADs/5Sj2iEbwu0A/s1600/escanear0001%2B%255B%255D.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 259px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-jDbFyBbv_b8/TYNkh0jgGkI/AAAAAAAAADs/5Sj2iEbwu0A/s320/escanear0001%2B%255B%255D.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5585418495075555906" /></a>
<span class="Apple-style-span"><b>Ahots batek galdetu zuen:- Hura al da?- mutil miresgarriak ahots gora mutil miresgarriak. Ohean zegoen mutilak jaiki zen , begiratu zuen leku guztietara eta berriro lotan hasi zen, horrela hamar aldiz.</b></span><div><b>
</b></div><div><span class="Apple-style-span"><b></b></span><b>Bat-batean musika bakarrik jarri zen. Mutikoa altsatu zen ohetik eta musika kendu zuen.</b></div><div><b>
</b></div><div><b>Goizean esnatzean pentsatu zuen amets gaizto bat izan zela. Baina hurrengo egunean...</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b></div><div><b>
</b><div><span class="Apple-style-span"><b>
</b></span></div><div><span class="Apple-style-span"><b>
</b></span></div></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-9363596757724020962011-03-10T11:49:00.004+01:002011-03-10T12:27:13.678+01:00LOS PIRATAS DEL CERIBE ERA MODERNA<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/-NGYFafKJ68w/TXixLd1CPVI/AAAAAAAAADk/xzyNIP-QCRE/s1600/DSC01957.JPG"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 317px; height: 292px;" src="http://2.bp.blogspot.com/-NGYFafKJ68w/TXixLd1CPVI/AAAAAAAAADk/xzyNIP-QCRE/s320/DSC01957.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5582406548669480274" border="0" /></a>
<span style="color: rgb(255, 0, 0);"><span style="font-weight: bold;"><span style="color: rgb(153, 51, 153);">Sinestezina, baina hala zen: hor geuden gu, pirata horien atzetik.
Igo, igoeta igoka ibili ginen eta kpitana zen Jhonny Dep, bat-batean ikusi gentuen kamara betzuk orduen pelikula berria egiten ari zirela eta Jerry Bruckhemer ikusi genuen, bera zen bai "Piratas del Cariberen" zuzendaria ai ze emozioa ikusi zigunean esan zuen al zutela egin "Piratas del Caribe" era modernoan. Pelikula grabatzen bukatu genuenean etxera joan ginen alaba eta biok lotara.
2 hilabete pasa eta gero, zineman bota zuten pelikula, justu momentu horretan mendibilen geuden eta paparazzi, telebistako kateak , jendea... gure gana etorri ziren eta famatua naiz horain. Hori da gertatu zaidan gauza eta orain ere aberatzak gara alaba eta biok.
</span></span></span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-79658885999199879562011-02-09T09:18:00.004+01:002011-02-10T11:51:42.383+01:00EZKONTZA<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TVJOxVJFnpI/AAAAAAAAADQ/UfdOR5kbyLs/s1600/DSC02509%2B%255BDesktop%2BResolution%255D.JPG"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TVJOxVJFnpI/AAAAAAAAADQ/UfdOR5kbyLs/s320/DSC02509%2B%255BDesktop%2BResolution%255D.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5571602298406542994" border="0" /></a>
<span style="font-weight: bold;">Kaximiro bizikletaz kaletik zihoanea, Ernestinak ikusi eta agurtu zuen. Baina Kaximiro ez zen konturatu...
Neskakpentsatu zuen ea Kaximiro berarekin haserre zegoen.
Kaximiro etxera itzuli zenean, Ernestinak zegoen etxean bere andregaia zen eta. Orduan, Ernestinak galdetu zion zergatik ez zenuen agurtu eta Kaximirok esan zion ez zuela agurtu zeren eta sorpresa bat egiten baitzen...
Hurrengo egunean, kaximirok esan zion Ernestinari:
-Nirekin ezkondu nahi al duzu?
-Bai, Kaximiro ze poza ez noen espero ze ereztun hain polita!- Erantzun zion Ernestinak.
Hemendik aste batera ezkondu ziren eta zoriuntsu izan ziren betirako.
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-58628808373528181892011-02-02T09:21:00.004+01:002011-02-03T12:30:23.167+01:00LAS CRIAS DE DRAGON<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TUqMCQ9rQ4I/AAAAAAAAADI/HOx3uAvZWSs/s1600/fiji_islas-420x315.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TUqMCQ9rQ4I/AAAAAAAAADI/HOx3uAvZWSs/s320/fiji_islas-420x315.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5569417859738321794" border="0" /></a>
<span style="font-weight: bold;">Tenía ante mí el mapa de la isla. Sólo me preocupaba una cosa: ese maldito dragón que la rodeaba, y que, segun decían, se tragaba a todo aquél que intentara acercase a ella...</span>
<span style="font-weight: bold;">Yo no me lo creia, así que le pregunté a mi madre a ver si podíamos viajar a la isla y ellame dijo que ella me llevaría pero que no se quedaría con migo.
Al llegar, mi madre se quedó a muchímos metros de la isla. Yo no vi ningún dragón asi que seguí caminando por la isla sin miedo. Cuando pasaron dos horas, por el cielo paso un dragón, asi que me escondí en una cueva y en ella había más niños y huevos de dragón. Los niños me contaron que el dragón solo se comía a los adultos y los niños lo cuidaban. De repente, se hoyo un crack y era uno de los huevos de dragón y como los dragónes tienen un buen olfato y oido; cuando sonó el crack, la dragona se dirigio hacia la cueva donde estábamos y me llevo volando hasta donde estaba mi madre e hizo lo mismo con todos y cada uno de los niños. Yo les dije a mis a migos que solo comía a la gente porque queria proteger a sus crías, pero mis amigos no me creyeron y sólo mi mejor amigo me creyó y eso me hizo muy feliz.
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-21729966770571536222011-01-20T11:33:00.004+01:002011-02-10T12:09:41.570+01:00LOS EXTRATERRESTRES<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-92LzM5DEb2c/TVPHaw-uE8I/AAAAAAAAADc/O01pthEZ1n8/s1600/indizea.jpeg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 218px; height: 170px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-92LzM5DEb2c/TVPHaw-uE8I/AAAAAAAAADc/O01pthEZ1n8/s320/indizea.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5572016426625930178" border="0" /></a>
<div><strong><span style="color: rgb(102, 51, 102);">Yo me quedé asombrada de tantos cometas que habían pasado por encima de la montaña. De repente cayó un cometa a unos milímetros más lejos de donde estaba yo. Yo me fui a mirarlo porque nunca había visto uno tan cerca, pero cuando me había acercado a verlo, de repente, el cometa se partió por la mitad y salieron unos extraterrestres. Yo me escondí detrás de una piedra. Por suerte no me vieron. Los extraterrestres empezaron a hablar y me cuenta de que hablaban nuestro idioma y entonces le escuche decir que venían a conquistar la tierra. Yo espere a que los extraterrestres se fueran parairme pero no se fueron hasta el atardecer del día siguiente. Entonces tuve que pasar toda la noche durmiendo detrás de la piedra. Cuando me levanté estaba llena de hormigas y más bichos...
Al atardecer me levanté del suelo y me fui a casa, pero cuando llegué los extraterrestres intentaban que mi madre, mi padre y mi hermano se convirtieran en sus exclabos, pero no lo consiguieron porque a mi no me vieron y entoces cogí una escoba y les pegué en la cabeza y se desmayaron. Nosotros hicimos las maletas y nos fuimos a mudar a las Islas Canarias.
Allí nos quedamos para toda la vida.
</span></strong></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-26680038843270309142010-12-22T09:19:00.003+01:002010-12-22T09:33:52.869+01:00NAVIDAD<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TRG3pkbA6KI/AAAAAAAAAC4/L1H5Y1nhtug/s1600/navidad.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TRG3pkbA6KI/AAAAAAAAAC4/L1H5Y1nhtug/s320/navidad.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5553421740304033954" border="0" /></a>
<span style="color: rgb(204, 0, 0);"><span style="font-size:180%;"><span style="font-weight: bold;">Feliz navidad a todo el mundo!!!!!!!!!!</span></span></span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-53441435545471014842010-12-21T14:47:00.007+01:002010-12-21T15:06:32.017+01:00FENOMENO ATMOSFERIKOAK<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://es.calameo.com/read/0001238112872efd32184"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 170px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TRCztJhW6yI/AAAAAAAAACo/1yUVW4Yf8Ks/s320/aurora.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5553135928779139874" border="0" /></a>
<span style="font-weight: bold;">Alba, Janire, Julen eta laurok ingurunean lan bat egin dugu eta hau da lana espero dut gustatzea.Lana ikusteko klikatu irudian.
</span><span style="font-weight: bold;">
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-34446015069817576332010-12-17T12:21:00.003+01:002010-12-17T12:30:55.352+01:00ONDO JATEKO GOMENDIOAK<div style="text-align: justify;">
</div><div style="text-align: right;"><meta equiv="CONTENT-TYPE" content="text/html; charset=utf-8"><title></title><meta name="GENERATOR" content="OpenOffice.org 3.1 (Win32)"></div><style type="text/css"> <!-- @page { margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -- </style> <p><span style="font-size:180%;">-Haurrei ez zaie behartu behar gustatzen ez zaien janaria jatera.</span></p> <p><span style="font-size:180%;">-Aita eta ama beraiekin sukaldatzea gomendatzen da.</span></p> <p><span style="font-size:180%;">-Errezeta berri bat egiteko garaian gogoan izan beharra dago, ez dela gauza bera helduentzat eta haurrentzat janaria prestatzea.</span></p> <p><span style="font-size:180%;">-Haurrekin oso langungarria izaten da elikagaiak mozteko garaian, xerrak, barazkiak eta horrelakoak... helduek nola egiten duten ikustea.</span></p> <p><span style="font-size:180%;">-Beti egoten da salbuespen bat baina haurrek entsaladak eta horrelako gauzak jatea ona da.</span></p> <p><span style="font-size:180%;">-Ez bazaie gustatzen umeei janaria beste gauza bat eman.</span></p> olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-4966954490561904332010-12-16T12:09:00.002+01:002010-12-16T12:33:16.121+01:00EL DIBUJO MISTERIOSO<span style="font-weight: bold;">Aquella noche estaba desesperada. No pedía creer lo que sus ojos veían. Todo cuanto hacia salia volando del papel volando del papel.
Era mágico, extraordinario, era una maravilla, seguía y seguía dibujando sin parar. Dibujaba de todo. De repente, hizo el primer el primer bostezo, ya empezaba a tener sueño y se fue a su cama.
Cuando paso una hora, volvió a pintar algo con su lápiz. Ella seguía pintando sin saber lo que le podía pasar. Yo tuve un presentimiento muy malo y le dije desde la ventana:
- Deja de pintar, que algo malo te va ocurrir.
Pero ella seguía pintando sus dibujos. Ella hizo un dibujo de un zombie.
El zombie la cogió y abrió un portal mágico y desapareció. Pasaron y pasaron años u nunca volvió mas.
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-16878483143382465712010-11-18T12:08:00.006+01:002010-12-02T12:31:04.076+01:00NIRE ETXETXOA<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TOULs3r5RRI/AAAAAAAAACg/yiQE6d6BSGU/s1600/Caba%25C3%25B1as-en-los-arboles.jpg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 320px; height: 218px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/TOULs3r5RRI/AAAAAAAAACg/yiQE6d6BSGU/s320/Caba%25C3%25B1as-en-los-arboles.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5540847782039471378" border="0" /></a>
<span style="font-weight: bold;">Txkia nintzela, gurasoek langundu zidaten etxetxo hau egiten. Orain berrogeita hamar urte ditut eta, noski, oso gutxitan erabiltzen dut, baina gaur, bai, gaur erabili behar izan dut. Gaur bolatxo zoragarri eta lagungarri honetan ezkuta egin naiz.
Badakizue zergatik? Nire alabak 7 urte ditu eta etxetxoa konpondu nahi du, bera eta bere laguank joateko. Oso zaila zen etxetxo hori konpontzea, zeren egurra oso zarrak zeuden, metala herdoilduta zegoen, puskatuta zeuden pieza gauza batzuk...
Hurrengo egunean nira alabak galdetu zidan bukatuta zegoen. Nik erantzun nion: oraindik ez, egurrak, metalak erosi behar ditut. Egurrak eta metalak erosi eta gero, nire alaba etxora iristean, hasi nintzen etxetxoa konpontzen. Bukatzean nire alabak esan zidan:
- Ze etxetxo hain polita, aita!
- Eskerrik asko erantzun nion- Nire alaba igo zenean hasi zaen kexaka eta protestaka, barrukoa gustatzen ez zitzaion eta. Nik, orduan, azaldu nion ez zegoela bukatuta.
Eta bera, oso haserre, joan zen.
Gauzak erosi eta gero, etxetxora bueltatu nintzen. Barrura sartu nintzen eta nire alabak esan zidan:
- Gauza guzti horiek erosi dituzu ze guai.
Eta hortik haurrera nire alaba eta ni ezgunuen berriro eztabaidatu.
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-18538519821291016262010-11-17T08:49:00.002+01:002010-11-17T09:42:01.869+01:00ETXE SORGINDUTA<span style="font-weight: bold;"><span style="color: rgb(51, 0, 153);">Ezin nuen sinetsi ikusten ari nintzena. Etxe hartako lehio batetik makina bat liburuirten ari zen. Sorginkeria ote? Beste trikimailu bat liburu gehiago saltzeko? Etxe jabea burutik eginda zegoela?...
Jakinminaren jakinminez, hurbildu nintzen.
Bat-batean etxeko jabea atera zen lehiotik eta ni korrika desagertu nintzen. Den-dena esan nion nire lagun minari eta etxera abiatu ginen nire lagunari erakusteko. Txirrina jo eta atea bakarrik ireki zen, baina ez zegoen inor. Bat-batean etxea mugitzen hasi zen albo batera eta bestera, tximinea kea botatzen hasi zen, lehioak begiak bihurtu ziren. Baina ez zen konturatu gu barruan geundela. Oso zorte ona izan genuen etxeak ez zuen liburuzko txirristra bat zegola eta hortik bota ginen, baina etxeak ez zuen zorte ona. Atzeraka ibiltzen hasi zen eta amildegi batetik erori zen etxea oso puskatuta geratu zen. Orduan gu ez ginen etxe horretara berriro hurbidu bizitza osoan eta hori egin genuen.
</span></span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-64261753340529991342010-10-07T11:42:00.003+02:002010-10-07T12:26:35.180+02:00EL LÁPIZ VIEJO<span style="font-weight: bold;font-size:130%;" ><span style="font-size:100%;">En el estuche se encontraba una multitud de rotuladores, bolígrafos, gomas y otros objetos diversos. Perdido entre todos ellos se hallaba un viejo, pequeño y gastado lápiz.
</span></span><div style="text-align: center;"><div style="text-align: justify;"><span style="font-weight: bold;font-size:130%;" ><span style="font-size:100%;">Solamente me quedaba ese lápiz para hacer una pagina de </span><span style="font-size:100%;">matemáticas y todos mis compañeros no tenían más que uno, así que<span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"><span style="font-style: italic;"></span></span></span></span></span></span></span><span style="font-weight: bold;"><span style="font-size:130%;"><span style="font-style: italic;"></span></span> usar ese lápiz</span>. <span style="font-weight: bold;">Me costaba mucho escribir porque muy pequeñito.
Cuando terminaron las clases, me fui a casa y lepe di dinero a mi madre. Me dirigí a la tienda a comprar uno uno nuevo, pero vi un juguete que me gustaba mucho y se me olvido comprar el lápiz. Así que volví a casa a pedirle dinero a mi madre.
Ella me dijo:
-¿En qué te has gastado el dinero?
Yo me quede callada durante un rato, y le conteste:ç
-Me lo he gastado en un juguete¿Me das mas dinero?
-No porque te lo has gasta do en otra cosa.
A mi se me había olvidado que mañana era el ultimo día de clase no había que llevar nada. Me puse muy contenta, porque no tendría que usar ese lápiz viejo y muy gastado,
</span></div><span style="font-weight: bold;"></span></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-77976190330757570262010-09-24T14:33:00.000+02:002010-09-24T15:16:05.388+02:00GUTUNA<font style="font-weight: bold;"><font style="font-weight: bold;"><font style="color: rgb(153, 51, 153);"><font style="color: rgb(204, 51, 204);"> Irunen,2010ekoirailaren 17 an
Kaixo, lagun maitea:
Badakit zaila, oso zaila, egingo zaizulagutun hau irakurkurtzea, baina ni badakit zurekin ez naizela oso ondo portatu, zu nirekin zeudenaean oso pozik nengoen baina orain anderatzis, badakit egon garela bi urte ikusi gabe.
Momentu honetan Badajozen nago eguneropistinan bero handia egiten du eta.
Gutun hau bidali dizut zeren irailaren 20an etorriko naiz eta nire etxera lo egitera baldin ba nahi duzu nire telefonora deitu.
Bi muxu.</font></font></font></font><img src="file:///C:/DOCUME%7E1/IK0128%7E1/CONFIG%7E1/Temp/moz-screenshot.png" alt="">
<font style="font-weight: bold;"><font style="font-weight: bold;"><font style="color: rgb(153, 51, 153);"><font style="color: rgb(204, 51, 204);"> Olatz
</font></font></font></font>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-22026606280087784852010-06-16T11:42:00.000+02:002010-06-16T11:43:41.807+02:00ZuberoaHona hemen Zuberoari buruzko txosten bat.
<div><object id="00012381125076357f42a1276680969" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=7,0,19,0" width="520" height="380"><param name="movie" value="http://v.calameo.com/2.0/cviewer.swf?bkcode=00012381125076357f42a&langid=es" /><param name="quality" value="high" /><param name="allowScriptAccess" value="always" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><embed src="http://v.calameo.com/2.0/cviewer.swf?bkcode=00012381125076357f42a&langid=es" quality="high" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer" type="application/x-shockwave-flash" width="520" height="380" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-63274520583472938382010-05-18T09:04:00.002+02:002010-05-18T09:28:20.111+02:00PERTSONA ARRAROA<span style="font-weight: bold;">Kasimiro munduko izakirik onena zen. Zeharo maitagarria, euliari hegoa kentzeko gauza ez zena. Baina, egun batean oiloaren hanka bat agertu zitzaion, eta oilotegi batera joan zen. Oilotegian zegoela dragoizko beso bat agertu zitzaion. Orduan oiloak eta Dragoiak zeuden tokira joan zen. Gero buruan antena bat atera zitzaion eta berriro beste leku batera joan zen, kobazulo batera.
Kobazuloan, sartu zen eta barruan Kasimoro bezalako pertsona ugari zeudela ikusi zuen. Geroztik Kasimorori ez zitzaion itxura atsekabetu.
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-11142084855521181652010-05-14T09:01:00.002+02:002010-05-14T09:30:25.383+02:00EL GIGANTE<span style="color: rgb(0, 51, 51);"><span style="color: rgb(51, 204, 0);"><span style="font-weight: bold;">Un día me fui a Sevilla y allí había una escultura que era una pistola con un nudo que tenia en la parte delantera del revolver. Yo quería apretar el gatillo de la pistola, pero no llegaba. Mi padre me cogió en brazos y tampoco llegaba. Empecé a escalar la pistola y cuando iba apretar el gatillo me caí al suelo, cogí una escalera, pero seguía sin llegar. Hasta que vino un gigante, me levanto y apreté el el gatillo y el nudo salio volando hasta la pistola del frente. El gigante apretó el gatillo. Yo le di...
Así durante de un buen rato hasta que del nudo cayó un cofre. Lo abrí. Dentro había un montón de dinero y lo compartimos en entre los dos.</span></span></span><span style="display: block;" id="formatbar_Buttons"><span class=" on" style="display: block;" id="formatbar_SpellCheck" title="Comprobar ortografía" onmouseover="ButtonHoverOn(this);" onmouseout="ButtonHoverOff(this);" onmouseup="" onmousedown="CheckFormatting(event);BLOG_spellcheck();;ButtonMouseDown(this);"><img src="img/blank.gif" alt="Comprobar ortografía" class="gl_spell" border="0" /></span></span><span style="color: rgb(0, 51, 51);"><span style="color: rgb(51, 204, 0);"><span style="font-weight: bold;"></span></span>
<span style="color: rgb(255, 204, 0);"></span></span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-80727136805172882062010-05-11T09:39:00.004+02:002010-05-14T08:55:13.478+02:00MAIXUAK<span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="font-weight: bold;">Egun batean Gaizteizera joan nintzen. Gazteizera joan nintzen Gazteizen arrokaz osatutako zubi bat zegoen. Ni korrika jaitsi nintzen eta zubiaren azpian pertsona bat zegoen. Ni galdetu nion nola deitzen zen, eta berak Jesus zuela izena esan zidan. Nik eskutik heldu nion eta Jesus nire maixua zen. Jesusek susto handi bat eman zidan, ni lapur bat zela pentsatu nuen. Orduan biak barrezka hasi ginen eta momentu batean Jesusen atzetik: Begoña, Ramon, Mikel, Agueda... agertu ziren.
Ni oso pozik nengoen. Gero autobus batera sartu eta Irunera bueltatu ginen.
Iristean familiari kontatu nion gertatu zitzaidan guztia.
</span></span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-3954037276690776822010-05-07T09:00:00.004+02:002010-05-07T09:47:45.958+02:00La guerra de las naves espaciales<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/S-O7j9b1BGI/AAAAAAAAABo/-KPt5nhEsd8/s1600/images.jpeg"><img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 286px; height: 231px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/S-O7j9b1BGI/AAAAAAAAABo/-KPt5nhEsd8/s320/images.jpeg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5468420599019013218" border="0" /></a><span style="font-weight: bold;">Erase una vez un lejano planeta llamado Tottaine. Alli habitaban unos droides. Eran enemigos de los que vivian en el planeta Dogobah. Los tenian unas armas muy peligrosas, pero no tanto como los Jedais que tenian espadas lasers. En el planeta Tattoine, hace mucho años, hubo una guerra de naves espaciales. En ella hubo muchos muertos y heridos, hasta que aparecio una gigantesca nave que con solo disparar un detonador laser destruyo las naves de los enemigos. Esta pertenecia a los Jedais a los Jedais pero perdieron esta nave, porque habia recibido muchos impactos en los motores. Aparecio una nave pilotada por un Jedai llamado Yoda. Era el mejor y comenzo a disparar a las naves de los droides decidieron retirarse. Yoda en su planeta Dagobah fue un hero. En Tattoine los droides querian la revancha, porque estaban muy furiosos y esperarian a la siguiente batalla. Y se oyo esta <a href="http://euskaltube.com/play_audio.php?audio=1555">musica</a>
</span><span style="font-family:times new roman;">
</span>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1949061896745442327.post-8677952850584485982010-05-04T09:05:00.005+02:002010-05-14T08:56:32.390+02:00ZINEMA<div><strong><span style="color: rgb(102, 102, 204);">Bazen behin neska bat Veronica deit zen zena. Altua zen, ile motza eta beltza zuen. Kamiseta gorria eta gorria zeukan. Praka bletz kolorekoak eramaten zituen. Veronica laberinto batean barruan zegoen baina ez zuen irteera ikusten. Veronica sartu zen leku askotatik. Aurrera joan zen eta irteerara joan zen korrika, baina ez irteera bakarrik, arroka bateko erreflejoa.</span></strong></div>
<div><strong><span style="color: rgb(102, 102, 204);">Momentu batean ikusi zuen irteera, hori zen korrika baina pertsona asko asko ikusi zituen. Orduan pentsatu zuen: Ni hona etorri naiz eta pelikula ikusi dut hori bai dela zorte ona. Sartu zenean bere etxean agertu zen. Amari galde zion ea nonbaitera ahal zen, baina amak esan zion ezetz. Oso arraro iruditu zitzaion.
</span></strong></div>
<div><strong></strong><a href="http://1.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/S9_K8EUXYHI/AAAAAAAAABg/9LTvfZlGtoM/s1600/cines_11055.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5467311605951193202" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_4qZQk9w8-sI/S9_K8EUXYHI/AAAAAAAAABg/9LTvfZlGtoM/s320/cines_11055.jpg" border="0" /></a></div>olatzhttp://www.blogger.com/profile/15082734270611558900noreply@blogger.com1